Min dryga, söta fru

Min fru har börjat tala i halvsömnen på sistone. Hon är dessutom dryg i halvsömnen. Igår kväll låg hon och Algot och körde en miniopera i snarkning vilket jag tröttnade på efter typ en kvart. Jag vickade lite lätt på hennes arm och frågade om hon kunde lägga sig på sidan. Då vände hon sig mot mig och sa "ja varför skulle jag inte kunna det". Jag blev så snopen att jag bara svarade att jag inte ifrågasatte hennes förmåga att verkligen kunna göra det men att hon gärna fick göra det.

Det är ett litet äventyr att vara gift med min fru faktiskt. Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig. En kväll kom jag hem till lägenheten och det första jag såg innanför dörren var en liten skål med vatten och en rund glasboll i. Förklaringen till detta var att vi hade fått småfolk (inte barn utan en sorts tomte eller nåt i den stilen) och att kristallen (bollen) skulle driva ut dem. Vi har även spöken hemma. Detta hävdar jag dock är struntprat. Jag förstår inte varför det skulle finnas spöken i ett helt nybyggt hus. Det har liksom ingen själ. Varför skulle det då spöka. Det har dessutom inte legat några hus här innan. Det är inte som att husen är byggda på någon ceremoniell samisk gravplats eller så. Nej, vårt hus är så spökfritt som det kan bli. 

    


Kommentarer
Postat av: Sofie

Jadu, min inskränkta lilla stackars älskling. Du har ju döda släktingar och Algot har änglar runt knuten och antagligen låg det bostäder här för sisådär 2000 år sen. Så det så.



Småfolk behöver inget hus.

2010-02-18 @ 21:51:59
URL: http://sofieflikkan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0