pappasaurus

Algot och hans flickvän Nina sov bredvid varandra i lördags. Lite tidigt kanske men de var väldigt söta.

När jag var liten lekte och drömde jag mycket. Om somrarna spenderade jag väldigt mycket tid på min mormor och morfars landställe i Värmland eller i pappas by i Grekland. Grejen med båda Värmland och Grekland var att jag var ganska ensam och fick lära mig att leka och fantisera mycket för mig själv. Visserligen hade jag kusiner som kom förbi då och då i Värmland men jag är en mittenkusin och den av mina kusiner som ligger närmst i ålder är fyra år yngre, vilket är ganska mycket när man är 5-10 år. I Grekland hade jag en syssling som var ganska nära i ålder men då kom språket i vägen istället (jag var duktigare på Grekiska när jag var mindre men ändå aldrig flytande). Jag var helt enkelt tvungen att leka själv.

I Värmland blev det mycket fantasy-aktiga lekar. Jag var Lille Hoppsan den röde (av någon anledning var Lille Hoppsan i den tecknade versionen av Robin Hood min favoritkaraktär). Lille Hoppsan den röde var en väldigt modig krigare som sköt med båge, fäktades och sprang omkring i skogarna överallt. Han var en duktig spårare, någonting jag fått av alla indianberättelser som min morfar läst för mig, och han besatt även magiska förmågor. De magiska förmågorna var inte överdrivet imponerande utan de sträckte sig till att kunna trolla fram banana split och annat gottigt precis när jag ville. Jag gick ofta omkring på ängarna och i skogarna och svängde med svärdet, trollade fram glass och drömde att jag skulle växa upp och bli en riktigt häftig magiker/krigare/kanin klädd i rött. Det blev inte riktigt så.

I Grekland var lekarna något annorlunda. Det gemensamma var det lite krigiska inslaget. Skillnaden mot Värmland var att jag inte hade några ängar eller skogar att springa omkring i så det blev att jag fick utgå ifrån det 100 år gamla stenhuset som mina farföräldrar bodde i. Vad jag däremot hade var ett riktigt häftigt leksaksgevär som verkligen pangade ordentligt och som jag retade gallfeber på de siestande grekerna med. Min grekiska karaktär blev i alla fall en vaktande soldat som satt i sovrumsfönstret eller på balkongen och med ett sinande lager av ammunition pricksköt fiendesoldater som smög sig upp för berget och mellan byns hus. Min soldat var ofta sårad, törstig och utmattad och var verkligen tvungen att uppbåda sina sista krafter för att kunna pricka sina analkande fiender.

Jag trivdes ganska bra i dessa två världar. Jag var nöjd och trygg, till och med när jag var en sårad soldat. Funkar det för alla barn, även för dem som far riktigt illa? Jag hoppas det.

                    

Min kollega kom in häromdagen med sin 8 månader gamla dotter. Jag fick genast en fråga om jag saknar den tiden med Algot. Jag kunde inte riktigt svara faktiskt och sedan dess har jag tänkt lite på det. Jag har kommit fram till både ja och nej. Jag saknar den villkorslösa tillgivenheten som man kan få av sitt 8 månader gamla barn, känslan av att man är hela hans värld och det mysiga i den enorma tryggheten som han får av att man går med honom i famnen och vaggar honom lite. Däremot saknar jag inte att inte kunna kommunicera ordentligt, att han skriker och man vet inte varför, att behöva mata honom istället för att han äter själv och att hela tiden vara uppmärksam på att han inte tuggar i sig en sladd eller delar av mattan. Det var visserligen mysigt att mata Algot men det är väldigt skönt att man kan äta samtidigt som honom numera.

Jag älskar att se Algot utvecklas. Det är helt otroligt när han börjar formulera meningar, tankar eller när man ser att han leker på riktigt, med ett mål liksom. Det är jättekul att se att han kan underhålla sig själv och man blir helt chockad när han börjar känna igen bokstäver eller börjar räkna. Det är helt enkelt så att allt har sin tid och det gäller att njuta av varje period för den kommer inte igen.

Algot 8 månader



Agge 27 månader

Har haft en fantastisk helg. Den började fint med LeRouge, middag med Björn och Stina och fantastiska lammracks. Den gick vidare i shopping med Gurra G, fika hemma med Robban och Katarina och sedan Melodifestivalmys med räkor. Igår fortsatte det med mysig vinter/vårpromenad, Allsvensk premiär (skitmatch men kul ändå) och sedan vampyrfilm och Tacos på kvällen. Sammantaget en av de bästa helgerna jag haft på länge.

Jag har haft en del funderingar kring barns tankegångar på sistone. Algot är duktig på att minnas saker och duktig på att prata. Det underliga är att om man tex frågar vad han gjort på dagis under dagen så kan man få en redogörelse för vad som hände för två veckor sedan. När man påminner om vad som hänt under dagen (för Sofie frågar oftast lärarna det) så kommer han igåg det också men det som hände för två veckor sedan är det som fastnat i minnet. Likadant så kan han börja prata om saker som man själv knappt kommer ihåg men som hände för en månad sen eller någonting som jag och Sofie pratat löst om som han då snappat upp. Tex har han snappat upp att mormors pojkvän heter "hamburgersson" (han heter någonting liknande men Algot har uppfattat det som Hamburgersson) vilket han helt plötsligt började prata om en dag. Det är helt klart livsfarligt att tala fritt inför honom nuförtiden i alla fall. Man vet ju aldrig vad han snappar upp. Det hade i alla fall varit intressant att läsa lite mer om barns tankegångar och psykologi. Tror nämligen att min son är smartare än de flesta barn.

Nu är det spöket Laban på TV. Shit va bra det är.

              

Jag har på Sofies begäran satt ihop en playlist för en soligt vacker lördag. Det blev en hel del gammal 50-tals rock, soul och lite sköna raspiga jazzröster såsom Billie Holliday och Nina Simone. Jag gillar den skarpt. Det började egentligen med att Sofie ville höra Did I tell you med Jerka Williams och att jag skulle utgå ifrån den. Ska nog börja utgå ifrån en specifik låt lite oftare. Man vet aldrig var man hamnar.

Vi har haft kusinbesök här idag. Vi har nämligen suttit hundvakt åt Sofies systers hund Kinjo. En jättefin eskimåhund (eller vad de heter). Blev en natt extra då Sofies systers familj satt fast på Östersjön på Silja Galaxy. De körde en skön svennekryssning. Länge sen jag var på en sådan. Kanske är dags igen. Tror dock att jag kanske skippar den värsta dräggfyllan i sådant fall. Den som kommer vid 22-23 rycket på kvällen.

Appropå musik igen så måste jag säga att om jag hade en cabriolet och skulle köra en skön sommarcruise någon gång så är det nog My Girl med the Temptations som kommer ljuda ur högtalarna.

Nu är det dags för solskenspromenad med Björn och Stina. Kanske en brunch på det, vem vet.

                    

Helgen har varit fylld av födelsedagsfiranden. I fredags firade Sofie sin mor, i lördags firade vi Björn och Nils och i söndags var det dags för Albert. Vad jag upptäckte är att 4 födelsedagsfiranden är precis faktiskt är alldels utmärkt trevligt. Jag var lite orolig innan helgen men i slutändan så är det ju så att man får 4ggr tårta, 4 ggr födelsedagssång, 4 ggr trevligt umgänge. Tror dock att det kan bli mycket att köra så många firanden varje helg.

Veckan har börjat helt ok. Har budgetuppföljningsmöte imorgon och det ser jag väl inte fram emot. Men det måste ju komma så det är bara att bita i det sura äpplet.

Nu ska jag garva åt keno-uppläsaren. Vi hörs.